• Kvinna till Kvinna stärker kvinnor i krig och konfliktdrabbade områden. Kvinna till Kvinna samarbetar med kvinnoorganisationer på Balkan, i Mellanöstern, södra Kaukasien, Liberia och Demokratiska Republiken Kongo. Kvinna till Kvinna fick Right Livelihood priset 2002 för sitt framgångsrika stöd till kvinnors freds- och försoningsarbete. Insamlingsstiftelsen Kvinna till Kvinna pg 90 18 00 – 3

  • رێکخراوی ژن بۆ ژن کار ئەکات بۆ بەهێز کردن و بروابەخۆپەیداکردن لەو شوێنانەی کە ناکۆکی و نائارامی لێیە. کڤیننا تیلل کڤیننا، ژن بۆ ژن کاری هابەش ئەکات لە گەل ئەو رێکخراوانەی ئافرەتان ، کە لە ، رؤژهەڵاتی ناوەراست، باشوری کاوکاس، لیبیریا، لە گەل وجمهوری دیموکراتی کۆنگۆ. ئافرەت بۆ ئافرەتی سویدی دیاری سەرکەوتنی بردوەتەوە بۆ باسترین رێکخراو کە هاوکاری رەگەزی مێینە ئەکات لە ولاتانی ناکۆک و نائارام، خەڵاتەکە خەڵاتی لیڤیلهوود 2002 بوە. ئەو وێنەی خوارەوە بەرپرس ودامەزرێنەری رێکخراوی ئافرەت بۆ ئافرەتی سویدیە ناوی لێنا ئاگ

Förstudierapport Amez Organization

Bakgrund

Sedan hösten 2010, när Aso folkhögskola i Kurdistanregionen, norra Irak, öppnade har Pia Grübb och Katarina Korp varit aktiva för att såväl driva folkhögskolans och folkbildningens frågor i Kurdistanregionen, som att sprida kunskap om regionen på folkhögskolor i Sverige. Vi har samlat på oss en gedigen erfarenhet som vi nu vill använda för att gå vidare med det viktiga folkbildnings- och demokratiarbetet i Kurdistanregionen.

 Halabja ligger i sydöstra delen av Kurdistanregionen och är mest känd för den gasattack Saddam Hussein riktade mot staden 1988. Innan dess var Halabja en blomstrande kulturstad som födde stora poeter och diktare, samt för en stark, kvinnlig borgmästare, Adela Khanem, som styrde staden på 1920-talet. 2007 höll Ola Lindergård och Katarina Korp kurser för ungdomar i Halabja och erfor då vilka stora behov av utbildning det finns bland de unga vuxna. Halabja var då slitet och fortfarande tydligt märkt av gasattacken, nästan 20 år efter den. Staden har idag rustats upp något i fasaderna men tillhör en region där en stor andel av befolkningen är lågutbildade och där det fortfarande finns många analfabeter bland kvinnorna. Detta har varit en grogrund för en växande extremism.

 Vi vet att den mest effektiva satsning man kan göra i ett lågutbildat samhälle för att höja kunskapsnivån och engagemanget i samhället, det är att utbilda kvinnorna. Sedan 2011 bedriver Awaz Daleni en verksamhet i Halabja genom föreningen Amez. Amez erbjuder kurser i bl.a. it, körskola träning, hantverkskurser och alfabetiseringsundervisning. Inte minst är Amez en mötesplats där kvinnor träffas och samtalar om sin situation och hur de kan påverka den för att få mer inflytande i såväl familjen som i samhället. Awaz Daleni har berättat om hur den extremistiska islamismen riskerar stärkas i Halabja och hur den får sin grogrund just i låg utbildningsnivå och kvinnors kringskurna levnadssituation. Kurserna på Amez center har dock lett till tydliga önskemål från kvinnorna själva om att få vidareutbilda sig ”på riktigt” och Awaz har därför initierat ett samarbete med bl.a. oss och organisationen Kvinna till kvinna för att starta en kvinnofolkhögskola. Kvinna till kvinna stödjer idag centret med organisationsutveckling och Amez Center får numera också visst stöd från de regionala myndigheterna. Nansen fredssenter i Norge är också med i samtalen kring en kvinnofolkhögskola.

 Mål och syfte

Vårt mål är att tillsammans med Amez Center, Kvinna till kvinna och Nansen Fredssenter utveckla ett folkbildningscenter för kvinnor i Halabja.  Ett center med såväl enstaka kurser som längre kurser och som samtidigt kan tjäna som mötesplats för ett demokratiskt utvecklingsarbete.

 Syftet med denna förstudie är att utröna förutsättningar för en förlängning av den redan existerande verksamheten på Amez. Vi behöver specificera målgrupp, vilka typer av kurser och utbildningar det finns behov av, möjliga och nödvändiga lokala samarbetspartners (förutom Amez), möjliga former för en formell utbildning, samt förutsättningar för att finansiera en sådan verksamhet.

 Förväntat resultat

Vi förväntar oss att vi genom förstudien kan konkretisera önskemålen från Amez Center och resultaten av våra intervjuer så långt att vi kan göra en projektbeskrivning och tidsplan för ett folkbildningscenter i Halabja. 

 Nuläget

Amez Center är ett aktivitetscenter för kvinnor. Centret har funnits sedan 2005.

Awaz Daleni är grundare av centret och hon är också dess verksamhetsledare.

Mellan 2005- 2007 var Amez Center beläget i Slémani. 2007 utökades verksamheten med sommarkurser i Halabja. Bland annat på grund av problem med höga lokalkostnader i Slémani beslöt Awaz att avsluta verksamheten där. Med egna medel och på familjens mark lät Awaz bygga ett hus ämnat för centret och sedan 2011 finns Amez nu bara i Halabja.

 Förutom Awaz Daleni, som förestår centret, finns för närvarande fem unga kvinnor och en manlig chaufför projektanställda.

På centret ger man kurser i hälsa och idrott, sykurser, simlektioner, alfabetiseringskurser och körlektioner.

I biblioteket har man dessutom eftermiddagsaktiviteter för yngre flickor i skolåldern.

I några närbelägna byar håller Amez bland annat sykurser och alfabetiseringskurser.

 Cirka 120 kvinnor i åldrarna 13- 50 år deltar i olika kurser anordnade av centret.

 Verksamheten finansieras för närvarande av bidrag från organisationen Kvinna till kvinna samt av projektbidrag från det statliga NGO-departementet.

 Behov

Centret fyller redan idag ett stort behov. Från kvinnorna som deltar på Amez kurser har det kommit önskemål om mer formella utbildningar och kurser på Amez. Kurser som kan ge dem tillträde till arbete.

I vår förstudie har vi intervjuat personer i olika funktioner om hur man ser på behoven av utbildning för kvinnorna i Halabja

 I samtal med kursdeltagarna på centret och med en grupp kvinnor som deltog på kommunal vuxenundervisning i stan framkom tydligt en bild av ett stort behov av satsning på utbildning för kvinnor. Många vittnade om svårigheter att komplettera utbildningar som man tidigare tvingats avbryta. Det går att i kommunal eller privat regi läsa upp till gymnasiekompetens. Men sen kommer andra hinder till, man kan till exempel inte som ensamstående ung kvinna i Halabja resa till Slémani för att delta i universitetskurser där. Vi träffade också flera unga kvinnor som berättade om eftergymnasiala utbildningar de hade, men som inte fått möjligheter att yrkesarbeta utan tvingats tillbaka till hem och familj igen.

På frågan om vilken typ av yrkeskurser man önskar svarade många barnskötare kurser  ,

sykurs och starta eget- kurser. Man ville också ha dator- och språkkurser.I samtal med några kvinnoaktivister och entreprenörer i Halabja kom mängder av utbildningsbehov fram men också mängder av idéer på hur man tillsammans skulle kunna bidra till att uppfylla dessa behov. Idéer om ett institut för kvinnor innehållande hantverkskurser, starta eget-kurser, kurser i hälsa, musik och teater, om kvinnors rättigheter, ett ställe där kvinnor möts och där idéer delas.  

 Skolförvaltningens generaldirektör i Halabja, Aras Mohamed Mahmoud, uttalade behov av yrkesutbildningar i sömnad och hantverk, frisör och starta eget- kurser. Han nämnde också behov av utbildningar för att arbeta med barn med särskilda behov.

 

I ett möte med Guvernör Arkan Hassan Xafor framkom förslag på yrkesutbildningar inom frisör och sömnad och starta eget-kurser.

Guvernören ansåg att det kommer det vara möjligt att lokalt finansiera starta eget-kurser när Halabja fungerar som en självständig region.

 I många samtal, bland annat på ett seminarium vi höll i Halabja med deltagare från många olika håll, lyfte man fram behovet av att mötas kring kultur. Kulturen som identitetsskapande.

 Detta resonemang förde också kulturministern, Kawa Mahmood . Han talade om behovet av en medborgerlig bildning, active citizenship. Han beskrev ett behov av en ”ny kurdisk identitet” och sa att i arbetet för detta behöver många aktörer delta, inte bara regeringen utan också nationella och internationella organisationer och även företag.

Kawa Mahmood beskrev kvinnor i arbete som ett led mot demokrati.

Kulturministern var mycket positiv till tanken på att kombinera yrkeskurser med folkbildningsidén.

 Samma tankegångar mötte vi i samtal med Taha Barwari, chef för administrationen på Statsministeriet i Erbil och rådgivare till premiärminister N Barzani.

Taha Barwari betonade vikten av kultur i det moderna snabbt växande kurdiska samhället och efterfrågade initiativ till kulturaktiviteter.

 På socialministeriet mötte vi generaldirektör Arif Hito. Han informerade om yrkeskurser administrerade av socialministeriet. I olika delar av Kurdistan finns för närvarande sex olika träningscenter där man ger yrkeskurser. Man planerar att starta ett sådant också i Halabja. Det finns ett stort behov av utbildade människor inom många olika områden. Han gav som exempel behov av utbildade elektriker. Man importerar idag utbildad arbetskraft. Vid till exempel en elektrikerutbildning skulle socialministeriet kunna stå för lokaler och utrustning och Amez Center för personal.

Starta eget-kurser är också högprioriterat. Socialministeriet kan bidra med utbildare, från ett koncept som kallas ” Know about your business”, KAB.

Burhan Arghushi, generaldirektör på Ministry of Education informerade oss om utbildningssystemet och ansåg att det bland annat finns behov av starta eget och datakurser för kvinnor.

 Fadhil Omer, chef för NGO- departementet i Erbil, föreslog satsningar inom hälsa och ekonomi för kvinnor. Han beskrev ett läge där kvinnorna i Halabja nu yrkesarbetar i mindre omfattning än i övriga delar av Kurdistan. Detta beror på, enligt Fadhil Omer, islamiseringen i Halabjaregionen. Samtidigt menade han att det är rätt tillfälle till utbildningssatsningar nu när Halabja blir en egen självständig region.

 Alla dessa personer på olika myndigheter pekar ut Halabja som ett särskilt prioriterat område för utbildningssatsningar.

 Fakta om yrkesutbildningar administrerade av KRG

Inom KRG är det tre ministerier som administrerar yrkeskurser och yrkesutbildningar

Social- och arbetsmarknadsministeriet administrerar yrkeskurser från 3 mån – 1 år och för denna typ av kurser kräver man ej kräver fullständig grundskola. Den organisation eller privatperson som vill anordna kurser söker tillstånd på ministeriet med kursbeskrivning. Ministeriet godkänner och inspekterar verksamheten årligen, varefter tillståndet kan förlängas. Kurserna ger diplom, men gäller ej för statlig anställning. Social- och arbetsmarknadsministeriet administrerar också mikrolån, vilka dock för tillfället ligger på is då budgeten från Bagdad till KRG hålls inne.

 Utbildningsministeriet administrerar 3-åriga yrkesutbildningar efter färdig grundskola, samt kortare yrkeskurser. Utbildningarna ger behörighet och möjlighet till statlig anställning. Man ansöker om att få anordna yrkesutbildningar som privat anordnare. Utbildningarna kan finansieras via elevavgifter eller donationer, detta avgör anordnaren, och anordnaren kan själv tillsätta lärare. Verksamheten inspekteras av MOE.

Tillstånd söks på ministeriet, först genom skolförvaltningen i distriktet som skickar vidare ansökan till Erbil. Tillståndet omprövas årligen efter inspektion.

 Ministeriet för högre utbildning administrerar yrkesutbildningar på akademisk nivå.

 NGO-departementet är underställt social- och arbetsmarknadsministeriet och administrerar bidrag för yrkeskurser som sker i samarbete med en NGO. För dessa kurser krävs inte en färdig grundskola och de kan variera i längd från 3 månader upp till ett år. Kurserna ger i dagsläget diplom och möjlighet till privat anställning men ej statlig anställning. Kurserna kontrolleras av social- och arbetsmarknadsministeriet. Alla kurser på den här nivån administreras direkt genom detta ministerium. Anordnaren gör en kursbeskrivning som godkänns av ministeriet.

 Möjliga vägar vidare

Att anordna kurser och utbildningar genom MOE ger kanske deltagarna störst möjligheter efter avslutad utbildning. De kan då ansöka om statlig anställning, vilket ger dem säkerhet angående pension osv, men de kan också välja att söka privat anställning. Frågan är dock vilken status MOE:s utbildningar har hos privata och internationella arbetsgivare. Möjligen föredrar dessa företag och institutioner kurser och utbildningar administrerade av andra än MOE. Bland de ungdomar i Kurdistan vi pratat med har MOE:s utbildningar generellt ingen hög status, men ses som nödvändiga. Om man söker en privat anställning saknas i de flesta fall trygghet med pension och andra sociala försäkringssystem, samtidigt som detta långsamt förändras nu. Vissa privata företag har infört pensionssparande för sina anställda.

Utifrån vår erfarenhet med ASO folkhögskola då vi arbetat tillsammans med MOE, kan vi konstatera att utbildningssystemet är oerhört fyrkantigt och stelt. Det finns dessutom ofta motsättningar mellan MOE i Erbil och utbildningsförvaltningen i andra regioner. Samarbetet med detta ministerium är tungt och långsamt och det är svårt att få klara besked. Ett långsiktigt arbete med MOE är mycket svårt. Kurser som anordnas genom social- och arbetsmarknadsministeriet, tillsammans med ansökan om bidrag från NGO-departementet, ter sig som en enklare väg att gå. Nackdelen är att deltagarna inte får en utbildning som ger behörighet och rätt att söka statlig anställning. Det deltagarna på dessa yrkeskurser kan få är diplom och intyg om avslutad kurs. Man kan söka privata anställningar med dessa. Vid samtal med generaldirektören för social- och arbetsmarknadsministeriet, Arif Hito, menade han dock att statliga anställningar också sker utifrån vilken kompetens som behövs inom staten. Om de statliga utbildningarna inte tillhandahåller rätt kompetenser, vilket idag delvis är fallet, anställer man ibland personer utan statligt anordnad utbildning.

 Vid möte med kulturministern Kawa Mahmood erbjöd han att genom sitt ministerium ta en ansökan om en kvinnofolkhögskola direkt till ministerrådet för beslut hos statsministern. Det var ett mycket generöst erbjudande, men vår farhåga är då att vi ändå kommer att få samma problem med byråkrati och stelbenthet hos MOE som i vår tidigare erfarenhet. Ett sådant skolprojekt skulle behöva administreras genom MOE – det finns så vitt vi kan se ingen annan väg.

 Vi har intervjuat alla vi mött om vilka utbildningar de anser behövs för kvinnor i Halabja. Det är tydligt att utbildning behövs på alla nivåer. Från alfabetisering till universitetsutbildningar. Många kvinnor saknar grundskoleutbildning och många som inte kunnat gå en spikrak väg från grundskola till gymnasium och sedan universitet, stoppas av stelbenta åldershinder. Är man över 23 och inte har kontakter eller pengar verkar det nästan omöjligt att få komma in på en universitetsutbildning – man anses då för gammal. Det är också svårt för de flesta kvinnor att studera i en annan stad än Halabja, vilket annars kan vara ett alternativ, eftersom kvinnorna inte tillåts bo själva i en annan stad. Detta innebär att fler utbildningar på högre nivå behövs för kvinnor i Halabja, liksom utbildningar på grundläggande nivå. Det mest slående var att alla, från högre tjänstemän och politiker till kvinnorna själva, ansåg att man i första hand behövde sykurser. Detta kan vara ett utslag av de reella begränsningar för kvinnors möjligheter som alla vet om, samtidigt som vi när vi frågade vidare kunde få fram att kvinnorna själva gärna ser utbildningar i starta eget och till barnskötare bl.a. Här tror vi att folkbildningen och folkhögskolans arbetssätt kan fylla en viktig uppgift.

 Folkbildningens uppdrag är att täcka utbildningsluckor på framförallt en grundläggande nivå och att ta till vara och stärka den resurs som varje individ utgör. Kvinnorna i Halabja utgör en enorm resurs för samhället, vilket våra möten med deras tankar, idéer och drömmar visar. Flera kvinnor vi mötte som fått möjligheten att förverkliga sina drömmar, har gjort mycket viktiga insatser för Halabja.

Att utveckla Amez center genom att i de olika kurserna integrera folkbildning, kultur, demokrati och mänskliga rättigheter ser vi som ett viktigt steg. Detta kan ske inom såväl kortare hantverkskurser som längre yrkeskurser. Det skulle syfta till att se sig själv som en viktig resurs i samhället med möjlighet att påverka och förändra.

 De konkreta yrkeskurser vi ser att Amez skulle kunna driva genom social- och arbetsmarknadsministeriet är följande:

 Starta eget-kurser

Utbildningspaketet i starta-eget genom social- och arbetsmarknadsministeriet som kallas KAB vill vi vidare undersöka. I det fall man vill använda dessa kurser kan ministeriet tillhandahålla kursledare.

 Barnskötare

Awaz har en barnskötarutbildning och skulle kunna lägga upp en utbildningsplan för en kurs på exempelvis 6 månader till en början. Denna skulle man ansöka om pengar för hos NGO-departementet.

 Folkbildning

I alla existerande och kommande kurser på Amez center kan man genom utbildning av ledare och deltagare föra in folkbildningens arbetssätt för att ta till vara och utveckla de egna resurserna, samt stärka självförtroende och tilltro till den egna kapaciteten. Återkommande, schemalagda inslag om demokrati och mänskliga rättigheter bör finnas i samtliga kurser, och konkret färga den dagliga verksamheten genom demokrati i praktiken. Hur man arbetar med detta kräver fortbildning för personalen på Amez.

Organisationsformen för Amez behöver ses över, eftersom verksamheten i dagsläget i stor utsträckning bygger på en eldsjäls arbete och engagemang. Ett förslag är att en styrelse och förening bildas och att styrelsen får en kontinuerlig utbildning i föreningskunskap.

 Mötesplats och kulturcenter

Amez kan utgöra en viktig mötesplats i samhället för samtal, dialog, konst och kultur. Många vi pratar med tar upp konstens och kulturens viktiga funktion för att kunna rehabilitera, stärka och ge framtidshopp, liksom dialogens betydelse för förståelse mellan olika grupper i det mångkulturella Kurdistan. Det här kan ske i samverkan med olika institutioner, inte minst internationella. Ett samarbeten med Nansen fredssenter och deras kurser i dialog ger viktiga verktyg, liksom samarbeten och projekt tillsammans med folkhögskolor.

Under vårt besök denna gång rekommenderades vi att träffa företrädare för KRG:s kvinnodepartementet. Detta hann vi aldrig med, men vi föreslår att Kvinna till kvinna och Awaz kontaktar dem och ser vad de eventuellt kan bistå med i utvecklingen av kvinnocentret i Halabja.

 Finansiering

Kvinna till kvinna finansierar för närvarande delvis Amez center. Byggnaden som centret håller till i har Awaz Daleni privat finansierat, men löner för Awaz och de fem anställda kvinnorna, liksom chauffören, finansieras till stor del av Kvinna till kvinna. Detta stöd kommer att finnas fram till och med 2015 och är därefter ovisst.

 NGO-departementet har gett ett tre månaders projektstöd och har nyligen beslutat om ytterligare ett projektstöd till Amez center. Inte heller detta stöd går det att bygga långsiktigt på, men är mycket viktigt för verksamheten.

 Taha Barwary arbetar på statsminister Nechirvan Barzanis kontor som rådgivare och vice ordförande i partiet. Vid ett möte med honom var han intresserad av centret och det finns möjlighet att lämna ett förslag genom honom till statsministern. Med Taha Barwary talade vi framförallt om behovet av kulturaktiviteter och att bredda möjligheterna att uttrycka sig genom konst och kultur. Vi ser det som en självklar utvecklingsmöjlighet för kvinnocentret i Halabja där man redan tillvaratar intresset för hantverk och estetiska uttryck.

 Nansen Fredssenter har besökt Amez center och Christiane Seehausen har där givit en dialog-kurs som var mycket uppskattad. Nansen senter kan bidra med kurser och arbetsinsats på Amez.

 Svenska Institutet kan stödja projekt inriktade på kultur och media. Om man uvecklar dessa delar på centret är en ansökan till SI relevant.

 Det finns möjlighet att ta ut kursavgifter från deltagarna på kurserna. Vid ett möte på MOE gavs ett exempel att en 3 månaders kurs kan kosta 200 dollar per deltagare. Man kan kanske tänka sig att vissa kurser på Amez center kan vara avgiftsbelagda, men det får inte innebära att kvinnor utestängs.

 CSR – vi ska undersöka vilka företag i Halabja-distriktet som kan tänkas stödja centret finansiellt. Det finns flera stora företag som har CSR-fonder att använda och vi vill föreslå att Kvinna till kvinna tillsammans med Awaz ytterligare undersöker detta.

 Donationer från lokala företagare och rika personer är ytterligare en möjlighet.

Tidsplan och fortsättning

Vid vårt besök var det valperiod i Irak. Valet ägde rum den 30 april. Det hölls i höstas ett val i Kurdistanregionen där man fortfarande inte har kommit fram till hur regeringen ska ombildas. Med valet i Irak kompliceras den bilden ytterligare. Personer som nu är ministrar kommer i flera fall att bytas ut. Bl.a. vet kulturministern redan att han inom några veckor kommer att avgå och hans erbjudande till oss måste vi utnyttja mycket snart, om vi vill gå den vägen. Ytterligare en komplicerande faktor är att Halabja ska bli ett eget distrikt och den nytillsatte borgmästaren vi mötte kommer att bytas ut ånyo. Förutom i fallet med kulturministern, är det bästa att vänta in regeringsombildningarna så att vi vet vilka personer som kommer att sitta på vilka poster. Eftersom förvaltningen inom KRG inte fungerar särskilt väl, är det inte säkert att beslut som fattas av en minister eller tjänsteman, gäller om en ny tillsätts.

 Denna förstudie kommer att följas av en projektplan där vi närmare går in på konkreta förslag och tidsplan för arbetet med Amez center. Under sommaren kommer vi att träffa Awaz och representanter för Kvinna till kvinna för att ytterligare komma vidare i det arbetet. Det vi sammanfattande kan konstatera i nuläget är att Amez center har haft en väl fungerande verksamhet för kvinnor sedan 2004 och att det nu är dags att ta ytterligare steg i utvecklingen av centret. Det finns såväl kunskaper för fortsatt utveckling som ett stort behov av riktiga utbildningar. Vi möttes också under våra möten av en reell politisk vilja att utveckla möjligheterna för kvinnor i Halabja. Vi kommer att göra vad vi kan för att ta till vara den viljan och ambitionen, samt den längtan efter att få ta till vara sin kapacitet som så många kvinnor i Halabja bär.

 

Stockholm 2014-05-14

Katarina Korp och Pia Grübb

Kvinnocenter från Kurdistan besöker Skeppsholmens folkhögskola

Den 8-15 mars besöker ett Kvinnocenter från Kurdistan Skeppsholmens folkhögskola i Stockholm. 

Gruppen om fyra personer kommer mestadels att studera folkbildning på Skeppsholmens folkhögskola, men också göra andra utflykter, bland annat besöker man Kvinna till Kvinna, SIDA och JO.

Ett av syftena med besöket är att studera olika metoder som folkbildningen i Sverige använder sig av. Kvinnorna kommer också att berätta om sin verksamhet i Kurdistan och att man där vill starta en barnskötarutbildning.

Här hittar du mer information 

http://issuu.com/kisch/docs/folkh__gskolan_3_2015/11?e=4998152%2F13149682 

De startar Mellanösterns första kvinnofolkhögskola

Maram Saeed och Awaz Daleni från irakiska Kurdistan besökte nyligen Sverige för att lära sig mer om hur man kan driva folkhögskolor. Foto: Kvinna till Kvinna/Filippa Rogvall

 

Mellanösterns första folkhögskola enbart för kvinnor – det är målet för kvinnorättsorganisationen Amez nya satsning i staden Halabja i irakiska Kurdistan. Om allt går enligt planerna kommer skolan att stå klar i januari 2016.

Awaz Daleni, grundare av Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisation Amez, blev inspirerad av den svenska folkhögskolemodellen efter att hon själv bott i Sverige i många år. 1981 flydde hon från irakiska Kurdistan tillsammans med sin man och ettåriga son.

2004 bestämde hon sig för att flytta tillbaka till Kurdistan. Men det krigshärjade Halabja var en spillra av den stad Awaz Daleni lämnat. Hon såg stora behov av att förbättra situationen för kvinnor.

– Kvinnorna i Halabja har nästan ingen frihet. Det finns få offentliga rum som enbart är till för kvinnor, där de har möjlighet att prata fritt, säger Awaz Daleni.

Viktig mötesplats för kvinnor

Amez Center öppnade 2005 i Sulemani och finns sedan 2007 i Halabja, där centret snabbt blev en viktig plats för stadens kvinnor. Centret erbjuder kurser i skriv- och läskunskap, sömnad och hantverk, engelska, drama samt körlektioner och sport- och simlektioner för unga kvinnor i Halabja och byarna runtomkring. Förra året deltog över 750 kvinnor i Amez kurser och aktiviteter.

– Vi vill få kvinnorna att börja prata mer om jämställdhet, demokrati, mänskliga rättigheter och kvinnors hälsa, säger Awaz Daleni.

Genom att erbjuda en särskild plats där kvinnor kan bli hörda och känna sig trygga, försöker Amez förbättra kvinnors villkor i regionen trots pågående konflikter i närområdet. Halabja med cirka 130 000 invånare, åtta mil norr om Sulemani, är en fattig och hårt prövad stad som står under ständiga hot från terrorgruppen Islamiska Staten (IS).

Även historiskt sett har staden varit utsatt. Över 5 000 personer, av vilka många var kvinnor och barn, omkom i en gasbombattack mot Halabja 1988, något som fortfarande har konsekvenser för invånarna.

Fler kvinnor i arbete

Awaz Dalenis idé om att öppna Mellanösterns första folkhögskola för kvinnor föddes när hon funderade på hur fler kvinnor skulle kunna få möjlighet att skaffa ett eget jobb.

– Genom att etablera en barnskötarutbildning på demokratiskt vis kan vi vara med och förändra Kurdistan från grunden. Allt fler kvinnor börjar arbeta i Kurdistan och det finns ett ökat behov av barnpassning, säger Awaz Daleni.

Awaz Daleni var nyligen i Stockholm tillsammans med andra anställda i Amez för att göra ett längre studiebesök på Skeppsholmens folkhögskola. Syftet var att vidareutveckla arbetet med folkhögskolan för kvinnor i Halabja.

– Vi lärde oss jättemycket! Jag kunde lite om folkhögskolor sedan innan, men det var ett mycket bra besök både för mig och mina kollegor. Nu förstår mina kollegor vad folkhögskola innebär och varför det är viktigt för oss, säger Awaz Daleni.

Positivt mottagande

Väl tillbaka i Kurdistan ska Amez förhandla med regering och borgmästare om att förverkliga folkhögskolan för kvinnor. Bland annat behöver Amez få tillstånd att öppna skolan från den kurdiska regeringen, utveckla kursplaner, samt anställa och vidareutbilda lärare innan kvinnofolkhögskolan planeras öppna 2016.

En hel del återstår att göra, men Awaz Daleni är entusiastisk. På frågan om hur projektet har mottagits hemma svarar hon stolt:

– Det har varit mycket positiva reaktioner. Folkhögskolan kommer att bli en symbol för ett Kurdistan i förändring.

Filippa Rogvall

 

 

 

 

http://kvinnatillkvinna.se/blog/2015/04/08/de-startar-mellanosterns-forsta-kvinnofolkhogskola/ 

HON ÄGNAR SITT LIV FÖR ATT BYGGA UPP HALABJA

Idag för 27 år sedan bombades den kurdiska staden Halabja belägen i norra Irak med kemiska stridsmedel. Attacken resulterade i 5000 döda. Awaz Daleni som återvänt till Halabja kämpar för att bygga upp en krossad stad.

Året är 1988 och kurderna i Halabja befinner sig mitt i kriget mellan Iran och Irak. Den irakiska regimen har utfärdat ett område i den kurdiska delen av Irak till förbjudet område. Kurderna har setts som ett hot av Saddam regimen som beslutat att tränga bort dem från stora delar av sitt territorium. Genom den irakiska regimens Anfal-kampanj dödades mellan 50 000 och 100 000 kurder. De flesta som dog bodde i små byar och mindre städer. Men den mest omtalade attacken skedde just mot Halabja den 16 mars.

Awaz Daleni flydde från Kurdistan redan 1981. 1985 fick hon och hennes familj en fristad i Sverige. Dock hade Awaz fortfarande sin familj kvar i Kurdistan och Halabja.

Dagen staden attackerades befann hon sig i Sverige.

– 1988 föddes också mitt barn Hawal. Det betyder nyhet och han fick det namnet på grund av nyheterna om vad som hänt i Halabja. Det var väldigt dramatiskt för oss. Den första informationen fick vi genom släktingar som hade flytt till Iran och genom tv. Våra släktingar berättade att det hänt en katastrof i Halabja. Min mamma ringde och sa att hon befann sig i en annan stad men att min syster befann sig i Halabja. Min mamma sa att hon inte kunde kontakta Halabja och att jag måste höra av mig till släktingarna i Iran för att se om min syster är hos dem. Jag väntade och var ledsen och tittade på bilderna på tv för att se om jag kunde se min syster på tv-bilderna. Jag kunde dock inte se henne där.

– Helt plötsligt ringer telefonen. När jag tar upp luren säger en släkting som är i Iran att ”Nu är din syster med oss”. Jag blev lättad men de sa att hon var blind. När jag pratade med henne så berättade hon om flykten. Min syster som är gymnasielärare sa att hon hade blivit ledd till Iran genom nattens mörker av en släkting som knutit ett kurdiskt skärp runt sig som hon kunde hålla i.

Awaz berättar att när systern väl kommit till Iran kunde hon få vård och rengöra sina ögon från de giftiga gaserna som fallit på Halabja. Gaser som Sarin och Senapsgas. Awaz Daleni fick också höra att släktingar på hennes mammas sida dött i en källare där 150 personer befann sig. Hon fick även nyheten om att tre av sina barndomskompisar hade dött

– Jag var 17 år när jag först flydde från Halabja. Då var staden en mycket bra, glad, kulturstad. När jag återvände 1991 såg jag att speciellt kvinnorna i staden levde ett väldigt hårt liv. Det var fattigt och det fanns inget liv i staden.

Awaz bestämde sig för att göra något åt problemen i Halabja och var med och startade ett kvinnocenter kallad Amez. Efter att ha drivit kvinnocentret som erbjöd olika kurser arbetar hon nu med att omvandla kvinnocentret till en folkhögskola. Hennes dröm är att verksamheten ska kunna sprida sig utanför Halabja till andra kurdiska städer. Hon säger att det finns många problem i staden som sjukdomar, handikapp, astma och psykiska åkommor. Hon säger att det heller inte finns något för ungdomarna där. Ett annat problem som hon pekar på är den splittring som skett i staden sedan islamistiska partier fått inflytande. Något som skedde när de kurdiska partierna hade konflikter med varandra.

– Då kom de islamistiska organisationerna in och påverkade folket då de var fattiga och hade ingenting. De kom och hjälpte till med lite bidrag med kläder och sånt och då började folk vända sig till dem.

Dock vände det hela runt 2004 då kurdiska PUK (Kurdistans Patriotiska Union) började återfå inflytandet. Hon ser dock splittrandet av staden som ett problem och det har förekommit väpnade strider mellan PUK och islamistiska partier. Ett annat problem som hon pekar på är att en del kurdiska ungdomar har värvats för att strida med IS i Syrien. Dock anser hon inte att staden är hotad av IS härjningar i Irak men hon berättar att flera Peshmerga soldater från Halabja dödats i strider med terrororganisationen.

Flera länder har pekats ut som leverantörer av kemiska medel till Saddamregimen bland annat Singapore, Västtyskland, USA och Indien. På frågan om hur hon känner inför det internationella ansvaret för attacken anser hon att fler internationella aktörer borde dömas.

– Hittills är det bara en person som blivit dömd för att ha sålt kemiska stridsmedel till regimen och det var en holländare som blev dömd till 15 år i fängelse. Nu jobbar våra politiker för att attacken mot Halabja ska bli erkänd som ett folkmord av det internationella samfundet. Vi hoppas att detta kommer att öppna upp möjligheten för att de länder som sålde de kemiska vapnen till Saddam kommer att få betala skadestånd. Skadestånd som vi kan använda för att bygga upp staden. För det var inte bara 5000 personer som dödades av bomberna. De krossade en hel stad, säger Awaz Daleni.

Gonzalo Peña Rojas
Foto: Sebastian Peña, Sayeed Janbozorg (www.sajed.ir)

 http://altid.se/hon-agnar-sitt-liv-att-bygga-upp-halabja/ 

"Making stolen dreams come true". Det är ledorden för kvinnorättsorganisationen Amez i irakiska Kurdistan. Just nu planerar de för att starta en kvinnofolkhögskola i Halabja, som bland annat ska erbjuda kurser i barnomsorg och hur man startar eget företag.

Halabja har drabbats hårt av krig och konflikter, och vi är stolta över att stödja organisationer som Amez, som inger hopp och stärker kvinnors makt över sina egna liv!

Foto: Kvinna till Kvinna/Emelia Frennmark

Projektplanering hos Amez i Halabja

Vi står i trädgården och tittar bort över bergen. På andra sidan ligger Iran. En natt för mer än 24 år sedan begav sig Awaz och Dilan Daleni iväg från sin stad och tog sig över bergen för att börja ett nytt liv någon annanstans. Det var början på en lång och besvärlig resa men alternativet att stanna fanns inte då. Idag är de tillbaka och driver sedan 2007 kvinnoorganisationen Amez i Halabja.

Amez betyder ungefär omfamning och det är vad organisationen gör. Den är öppen för alla kvinnor i Halabja som vill komma till centret och ta del av deras aktiviteter. Det kommer kvinnor från alla grupper i samhället och från olika religiösa och etniska grupper och även personalen inbjuder till den omfamningen då de representerar helt olika grupper ur den kvinnliga befolkningen. Det pratas mycket om flickor och Emelia och jag blir lite förvirrade – är det inte en kvinnoorganisation? Jodå, men på kurdiska finns två ord som kan betyda kvinna och det ena har ett av de stora politiska partierna lagt beslag på. Följaktligen tog då det andra större partier beslag på det andra ordet för kvinna. För att visa på sitt politiska oberoende och inte bli förknippade med något av de politiska partierna har Amez valt att säga flickor vilket inte alls betyder att de endast vänder sig till just flickor. De berättar stolt om en 64 årigkvinna som deltog i sportgruppen.

Projektplanering ger många nya och spännande kunskaper om de organisationer vi arbetar med. Bara att göra en liten analys av organisationens styrkor och svagheter lär oss att det är viktigt att personalen är från bygden för att kunna skapa förtroende bland kvinnorna. De har bra samarbete med den lokala polisen om säkerhet och med de lokala myndigheterna även om de inte får någon form av ekonomsikt stöd. Men Amez menar att det moraliska stödet räcker långt. Personalen kan bli trakasserad för att de arbetar på centret och en av dem berättar om hur killar på motorcyklar följer efter henne på vägen till jobbet och skriker saker. Bara att ta sig till jobbet är ett äventyr och tar tid då inga allmänna transportmedel finns. De har ont om finansiellt stöd så personalen tjänar väldigt lite varför Awáz är orolig om de kommer att stanna även om de är väldigt lojala mot organisationen och Halabja.

Halabja är en hårt prövad stad och från 70-talet och fram till för något år sedan försämrades situationen för kvinnor för vart år. Detta har resulterat i att kvinnorna lider brist på utbildning, har lite kontakt med omvärlden och har dåliga kunskaper om allt från sina kroppar till att veta att det finns rättigheter för kvinnor. Deras rörelsefrihet är starkt begränsad och det har inte tidigare funnits någon mötesplats för kvinnor i Halabja. Nu finns Amez och för många kvinnor har det inneburit en stor vändpunkt i deras liv. Awaz och Dilan har med sig många bra erfarenheter från Sverige och försöker nu få de fyra kvinnorna i personalen att stanna och att fortsätta utveckla det fantastiska arbete de påbörjat.

Christine Bender

 http://vipa.kvinnatillkvinna.se/regioner/mellan-ostern/projektplanering-hos-amez-i-halabja

Jag ville hjälpa mitt folk

Globala pendlare

DUBBLA KULTURER. Bara en bokstav skiljer ordet flytt från flykt. Awaz Daleni har erfarenhet av båda. 1981 flydde hon från irakiska 
Kurdistan. 2004 flyttade hon tillbaka ett par år med barnen som hade fötts i Sverige. Yngste sonen ser sin framtid i Sverige, dottern vill ha en verksamhet i båda länderna.

 http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/trender/jag-ville-hjalpa-mitt-folk_6431716.svd

Den spännande resan i Kurdistan

Den kom till Smaragdgatan 24 klockan fem en gråmulen oktobermorgon. Där klev Awaz Daleni, kurdisk trebarnsmor från Suleymania, in i taxin. Sedan ringde hon till mig och frågade vart bilen skulle härnäst. 
– Till Distansgatan 11, sa jag.
Kit Larsen Hughes, som skulle in i taxin där tillsammans med Maria Hagberg, hade oroat sig för att bilen inte skulle ha plats nog för allt vårt bagage. Men det gick bra även på nästa adress, som var Silvermyntsgatan 9. 

Där var det jag som klev in i bilen och vi fortsatte nu till Landvetters flygplats, där vi skulle möta Linnea Malmsjö Sonander och feyli kurdiskan Zainab Hussaini. En feyli kurd kommer från södra Irak och talar kurdi feyli. 

 

Linnea och Zainab arbetar båda för Rädda barnen och de hade samlat ihop en mängd leksaker att ta med till Kurdistan dit vi skulle. Men resväskorna hade inte räckt till så vi fick gå till SAS monter och be om att få en ”complimentary box”,  flyttkartong i vitt, modell mindre. Många kockar försökte få ihop kartongen. Leksakerna svämmade över. Till sist packade vi om boxen och förseglade den med sin ”tag”, det vill säga den tejpremsa vi fått när vi checkade in, med destinationsort Erbil på. I hastigheten glömde vi att betala ”boxen” men eftersom det var min granne från Silvermyntsgatan som satt i luckan hos SAS, så kunde jag, när det gick upp för mig att vi smitit från betalningen, i efterhand reda ut det hela och vi fick ”boxen” gratis. Tack Gunilla på SAS!

Många kockar försökte få ihop kartongen. Leksakerna svämmade över. Till sist packade vi om boxen och förseglade den med sin ”tag”, det vill säga den tejpremsa vi fått när vi checkade in, med destinationsort Erbil på.

 

Den spännande resan i Kurdistan